När vi lyssnade på Orfeus på lektionen blev jag faktiskt lite skeptisk till hur de skulle kunna göra en bra teater om den. Den versionen som vi lyssnade på var ganska kort och jag trodde att den skulle bli väldigt seg och utdragen som teater. Men jag måste säga att jag hade fel om det, den var mycket bättre än jag hade förväntat mig!

Jag tycker den här tolkningen var bra för den tog upp olika intressanta ämnen som till exempel kärlek, avundsjuka och sorg. Den utspelade sig i olika stadier så det blev ändå inte så rörigt att de blandade så många ämnen i samma pjäs. När jag såg teatern så trodde jag att han bokstavligt talat gjorde allt som han gjorde i pjäsen men när jag tänker tillbaka på den efteråt så kan jag istället tro att det som utspelades i teatern egentligen var en tankeprocess hos honom. Alltså något som utspelade sig i hans hjärna.

De hade gjort en väldigt bra lösning på scenen och istället för att använda sig av massa rekvisita så hade de en projektor som visade olika miljöer, praktiskt! Detta gjorde att de bara behövde göra små förändringar i ljud och bakgrundsbilderna för att tydligt visa skillnaderna mellan de olika miljöerna. De använde sig också av masker och det tycker jag är bra för det gör det lätt att förstå när man byter roller. Då kan en person spela flera roller utan att det blir förvirrande.

Musiken spelade en väldigt stor roll i den här teatern men jag tyckte endå inte att det blev överdrivet mycket! De hade lite bakgrundsmusik ibland och när de skulle spela eller sjunga så blev det inte för mycket, så det var helt lagom.

Sedan måste jag också nämna att det var riktigt duktiga skådespelare allihopa. De hade en väldigt bra koregrafi och det var framförallt den som gjorde den här teatern så speciell. Kul :) !

Joseph Bédiers bok Tristan och Isolde är en medeltida kärleksberättelse. Förutom huvudgenren kärlek förekommer det också en hel del sorg i denna berättelsen. Boken utspelar sig i fantasins medeltid där det bland annat förekommer magiska drycker, drakar och kungariken.

I boken får man följa Tristan och Isolde och deras kamp för kärleken som de vill dela med varandra. I boken får man läsa om Tristan och Isolde som av misstag råkar dricka en kärleksdryck och blir hopplöst förälskade i varandra. Hopplöst förälskade kallar jag det just därför att de egentligen inte får vara det eftersom Isolde är gift med konung Marc, som inte bara är Isoldes fru utan även Trisans morbror och bästa vän. När Isoldes man konung Marc får reda på att Tristan och Isolde älskar varandra vill han först mörda båda två men de lyckas rymma och lever tillsammans i skogen. Men livet i skogen blev för svårt och de fick lov att lämna tillbaka sig till konung Marc. Trots att Isolde har lämnats tillbaka till konung Marc och Tristan har fått lov att fara till ett annat rike så slutar de aldrig älska varandra. De kan inte leva med varandra men de kan inte heller leva utan varandra.

Jag tycker att den här boken var väldigt enformig och inte alls speciellt bra. Den är fattig på detaljer om miljön och man får aldrig riktigt lära känna karaktärerna i boken vilket gör att den känns väldigt ytlig på något sätt. Isolde speglas som en väldigt vacker tjej och Tristan som en stor och ståtlig man, mycket mer än så tycker jag faktiskt inte att man får veta. Jag tycker inte riktigt att det händer något i boken och handlingen är ungefär likadan hela tiden, antingen är de med varandra och har det svårt eller så är de utan varandra och kämpar för att kunna vara med varandra igen. Visst det är ju en kärleksberättelse och det är väl meningen att den ska handla om kärlek som den gör, men jag tycker att den skulle behöva något mer för att bli en bra bok.

För att jag ska gilla en sån här bok som handlar om kärlek så vill jag gärna att man ska få lite mer detaljer och den borde också vara lite mer passionerad så att man kan bli mer berörd av den. Att den stundtals är ganska overklig är väl egentligen ingenting som brukar störa mig. Får man bara chansen att lära känna karaktärerna i en bok så tycker jag också att den kan tillåtas vara overklig utan att det gör mig något, tvärtom kan det vara riktigt spännande och bra. Men i den här boken så har man varken några karaktärer som man känner särskilt väl eller ett innehåll som man alltid kan tro på och det gör att jag ställer mig ganska negativt till den.

Trots att jag inte tyckte särskilt bra om boken så väcktes det ändå lite tankar kring den och de handlar främst om vad som är ont och gott och hur starkt det egentligen kan speglas i en bok. I Tristan och Isolde är det ganska klart att det är Tristan och Isolde som speglas som de goda och konung Marc och hans anhängare som speglas som de onda. Boken går ju faktiskt ut på att konung Marc står mellan de älskande Tristan och Isolde och på grund av honom kan de inte få älska varandra öppet. Men om man tänker sig in i Marcs situation tycker jag nästan att man kan vända på det hela. På den här tiden var det ju inte direkt tillåtet med skilsmässa och Isolde och Marc var ju faktiskt gifta så självklart förstår jag att Marc inte ville lämna ifrån sig henne, sen får man inte heller glömma att han faktiskt älskade henne! Visst förstår jag att det måste vara hemskt att vara gift med någon när man egentligen älskar någon annan men under medeltiden var det nog bara till att hålla masken eftersom det skulle ses som väldigt skamligt att bryta ett äktenskap. Sen var det ju också så att Isolde var prinsessa och Marc konung och de har ju ett stort inflytande på folket i riket så det vore väldigt opassande att lämna den man är gift med. Sen får man inte heller glömma att även Tristan ingick ett äktenskap senare i boken med en annan Isolde, och det måste jag säga var väldigt klantigt gjort eftersom han visste att han bara kunde älska en person och det var Isolde den blonda. Så alltså tycker jag att både Tristan och Isolde är väldigt klumpiga och naiva och på sätt och vis kan man ju också säga att båda begär äktenskapsbrott, och det om något är väl ont? Men nej i boken ska man istället tycka ont om stackars Marc och Isolde med de vita händerna som bara har råkat gifta sig med fel personer.

Något som jag däremot såg som ett plus med boken var språket. Trots att jag inte var så förtjust i innehållet så gjorde ändå den gammeldagsa svenskan på något sätt boken ganska mysig. Det tog några sidor att komma in i språket men när man väl hade kommit in i det så var det kanon! Språket får en verkligen att förstå att det inte är en modern bok och man flyttas direkt bakåt i tiden.

Trots allt måste jag säga att jag hade hoppats på en bättre bok, jag är ganska besviken! Jag visste att det var en kärleksberättelse, vilket jag gillar, men den här berättelsen tilltalade inte alls mig. Det som gjorde att jag inte fastnade alls för den här boken tror jag var att man bara fick känna huvudpersonerna Tristan och Isolde så ytligt. Hade jag lära känna dem lite mer så hade den nog blivit mer spännande och kanske hade jag till och med kunnat känna medlidande för de hopplöst älskande.

Då var man alltså här nu igen, läst några fler sidor i boken och dags för ett nytt inlägg.. Jag måste faktiskt säga att jag inte är helt förtjus i boken. Tycker helt enkelt att det är för mycket kärlek, eller det kanske är fel att säga för kärlek brukar jag älska att läsa om! Men i den här boken tycker jag allt är så overkligt på något sätt. Hur många gånger har man inte läst m hur mycket de älskar varandra lixom? Jag förstår det nu och jag förstår att de vill vara tillsammans och allt det där. Men det är också det ända boken handlar om, och jag tycker det händer samma saker om och om igen.. De måste skiljas åt när de är tillsammans och de vill vara med varandra när de inte kan. Mycket mer än så är det inte.

Något annat i boken som har väckt mina tankar är konung Marc. Är han egentligen så ond som boken vill få det att låta. Eller ond och ond, men att han förstör för Tristan&Isolde. Visst är det han som står ivägen för att de ska kunna vara tillsammans det kan man väl inte säga så mycket mer om men ändå, man kanske borde sätta sig in i hans situation. Hur kul hade det varit om ens bästa kompis tar tjejen man är kär i? Och inte bara kär i, de är ju faktiskt gifta! Ja jag hade i alla fall inte tyckt så mycket om det..

Ja då var det dags att skriva ett inlägg igen då.. Har inte läst så många fler sidor sen sist men det spelar nog ingen större roll.

Nu har alltså Tristan och Isolde lämnat tillbaka sig till konung Marc igen. På ett sätt förstår jag varför, vem vill leva som gömda i en skog resten av livet lixom?  Men å andra sidan så tyckte de att det var så underbart att leva tillsammans att det inte verkade spela någon större roll till en början, och har man blivit dömd till att dö men klarat sig undan och sen blivit efterlyst i riket så kanske det vore bäst att förbli gömda. Kanske var de bara väldigt nykära och naiva från början, kanske borde de ha låtit bli varandra trots att de knappt kunde.. Men samtidigt får jag väl säga att det är lite gulligt att de håller av varandra så mycket!

Något som jag tycker är lite klurigt med den här boken är kärleksdrycken. Jag menar, vad är det egentligen för dryck som gör att man ska älska den man delar den med? Är lite skeptisk mot den drycken, men visst är det någon som har ett bra förslag som övertygar mig om att dess kraft verkligen kan fungera så är jag villig att ändra mina åsikter ;)?

Idag har jag läst ytterligare några sidor i Tristan och Isolde och jag måste faktiskt säga att den börjar bli lite bättre.. Inte för att jag kan påstå att jag tycker att den är jättebra men jag tycker bra mycket bättre om den nu än när jag började läsa den, språket är så gamaldags och boken så annorlunda.

Nu har jag precis läst om att Tristan och Isolde har blivit gripna av kungen och ska dödas. Tycker dock det är lite overkligt att Tristan är så duktig och har sån tur hela tiden, att vinden lyfter upp honom och sätter ner honom på en stor sten vid klippbrantens fot var ju tur för honom.. Och att han sedan klarar av att ta Isolde ifrån 100 människor, visserligen sjuka, och att kungen sedan sänder ut ett bud om att den som finner honom skall få en stor belöning så dödar han dem inte trots att han senare får chansen. Tycker det är lite lustigt att han låter de komma undan för att de har ett svärd mellan sig när de sover.. Då kanske det inte är så viktigt för honom att döda dem egentligen? Tror mest han är ute efter att de inte ska få älska varandra med brottslig kärlek..