När vi lyssnade på Orfeus på lektionen blev jag faktiskt lite skeptisk till hur de skulle kunna göra en bra teater om den. Den versionen som vi lyssnade på var ganska kort och jag trodde att den skulle bli väldigt seg och utdragen som teater. Men jag måste säga att jag hade fel om det, den var mycket bättre än jag hade förväntat mig!

Jag tycker den här tolkningen var bra för den tog upp olika intressanta ämnen som till exempel kärlek, avundsjuka och sorg. Den utspelade sig i olika stadier så det blev ändå inte så rörigt att de blandade så många ämnen i samma pjäs. När jag såg teatern så trodde jag att han bokstavligt talat gjorde allt som han gjorde i pjäsen men när jag tänker tillbaka på den efteråt så kan jag istället tro att det som utspelades i teatern egentligen var en tankeprocess hos honom. Alltså något som utspelade sig i hans hjärna.

De hade gjort en väldigt bra lösning på scenen och istället för att använda sig av massa rekvisita så hade de en projektor som visade olika miljöer, praktiskt! Detta gjorde att de bara behövde göra små förändringar i ljud och bakgrundsbilderna för att tydligt visa skillnaderna mellan de olika miljöerna. De använde sig också av masker och det tycker jag är bra för det gör det lätt att förstå när man byter roller. Då kan en person spela flera roller utan att det blir förvirrande.

Musiken spelade en väldigt stor roll i den här teatern men jag tyckte endå inte att det blev överdrivet mycket! De hade lite bakgrundsmusik ibland och när de skulle spela eller sjunga så blev det inte för mycket, så det var helt lagom.

Sedan måste jag också nämna att det var riktigt duktiga skådespelare allihopa. De hade en väldigt bra koregrafi och det var framförallt den som gjorde den här teatern så speciell. Kul :) !